I heart old ladies
Frågar ni mig, så finns det två sorters gamla människor. Nummer ett är dem som är bittra över att de inte levde ut när de kunde, och aldrig någonsin väjer på gågatan bland folk. Nummer två är de där söta små tanterna i trenchcoat med kuvertväskor och basker, som fortfarande lever och ler.
Jag vet att det är generaliserande, att enbart ha två kategorier, men om ni hittar något mellanting, är jag villig att lyssna.
Hursomhelst, idag när jag stod och väntade på tåget träffade jag två riktiga typ exempel av den senare kategorin. De satt där och småtjatade på varandra om allt möjligt, blev lyriska så fort solen tittade fram, diskuterade tjockleken på sina strumpbyxor. Och varje gång de sa något om hur försenat tåget var, avbröt den ena och sa "Men tyst med dig, jag hör ju inte! Äh, de talar så tyst ändå."
Jag kunde inte låta bli att le, och tänka på om Emma och jag kommer hamna där till slut. Och mitt i de här tankarna säger den ena tanten till mig. "Men gud, vilka förtjusande byxor. Riktigt snygga" Jag såg tvivlande ner på mina mysiga men ganska osnygga joggingbyxor och bara log. Precis sådär ska jag bli när jag blir gammal...
Jag vet att det är generaliserande, att enbart ha två kategorier, men om ni hittar något mellanting, är jag villig att lyssna.
Hursomhelst, idag när jag stod och väntade på tåget träffade jag två riktiga typ exempel av den senare kategorin. De satt där och småtjatade på varandra om allt möjligt, blev lyriska så fort solen tittade fram, diskuterade tjockleken på sina strumpbyxor. Och varje gång de sa något om hur försenat tåget var, avbröt den ena och sa "Men tyst med dig, jag hör ju inte! Äh, de talar så tyst ändå."
Jag kunde inte låta bli att le, och tänka på om Emma och jag kommer hamna där till slut. Och mitt i de här tankarna säger den ena tanten till mig. "Men gud, vilka förtjusande byxor. Riktigt snygga" Jag såg tvivlande ner på mina mysiga men ganska osnygga joggingbyxor och bara log. Precis sådär ska jag bli när jag blir gammal...
Kommentarer
Trackback