Aurevoir

Jag kände att jag "behövde" en ny blogg för att återfå inspirationen. såååå voila http://kinkyafro.blogg.se .
Och det genialiska namnet kan jag inte at någon som helst cred för, det lånade jag, ungefär. Tjing

Jag behöver nog dom här..

119633-353

Lov hjärta förkylning

Imorse vaknade jag, med en mysig innan-lovet-känsla, lite småplaner, och... en tokig förkylning, med en öm hals och igentäppt näsa. Nu på senaste tiden har jag inte alls varit sjuk lika ofta som innan, men när det väl kommer, är det sådär äckligt tajmat att jag nästan bara vill gråta.
Så, det ser mörkt ut för den inplanerade utekvällen ikväll. Och jag var verkligen sugen. En lång, varm, kväll med så mycket dans att benen värker. Jag behövde verkligen det efter denna veckans tokiga slit. Men nej. Fuck.

Sömnlös lovlängtan

Jag sliter som en gnu med religionen nu. Inlämnad imorgon och än en gång spenderar jag en natt farmför datorn. Lovely.
Den här kvällen har för övrigt varit ganska full av frustration på många håll och kanter, vissa personer tycks sitta inne med förmågan att verkligen göra mig tokig, och de är inte de lättaste att bli av med heller. Så för tillfället känns vissa ansträngningar totalt lönlösa, fuck.
Nej, nu behöver jag kaffe och sedan ska jag spendera lite kvalitetstid med Allah. Amen.

Rotlös attraktion och en trasig kärlek

Den här torsdagen känns verkligen inte särskilt strålande. Tidiga mornar bådar aldrig gott, speciellt inte om de är grå. Vetskapen om att vår korta dag idag inte existerade utan bjöd på ett studiebesök kändes också fab.
Nej, det har bara varit skräp alltihop, utom möjligen gräddkriget med Linus på morgonen, fast det resulterade även i att jag gick runt och luktade grädde hela dagen.
Jag har också insett att jag behöver en fast och levande människa att ösa attraktion över. En fast punkt. Men den finns ingen, alla är borta, raderade, otillgängliga, för annorlunda.
Slutligen, har min mobil gått sönder. Krasch boom, och nu är jag socialt isolerad. Fabulous!

En fredsinvit

Okej, jag har kanske varit en aning hård. Jag kan inte neka till ett det var emd en smått ångestblandad känsla som jag kom in på skolan idag och insåg att den var helt nerpyntad av röda ballonger och hjärtan. Fast det artade sig. Alla var småsnälla och Vii blev allas gudinna när hon delade ut choklad, hennes sätt att visa kärlek.
Och gladare blev jag av rosorna. Från Natalie, Izz och Leo. Så, alla hjärtans var inte så satans hemsk som jag befarat. Nu ska jag ta tåget in till mina minst lika bittra och ensamma, och alldeles, alldelees underbara Emmor och Louiseror och Beaor. Så, härmed.. fred.

Min kropp värker

Som ni ser, är det fortfarande den bristfälliga och oinspirerande sidan av mig som håller fast vid bloggandet. Sorry about that. Men jag har varken tid eller ork, att dela med mig av några tonårsdramatiska detaljer kring livet som ung i Skurup.
För övrigt är allt som vanligt, jag är fortfarande bitter, ser fortfarande inte fram emot alla hjärtans imorgon,  you know the drill.
Jag har dock tagit ut en del av min överflödiga energi med min kära fader idag. Tisdagen har nämligen blivit vår gymmardag. Ha-ha. Där står jag, bland alla testosteronosande biffar och kämpar med vikter under fem kilo ungefär. Less impressive. Det är helt enkelt löpbandet för mig, och sen funkar jag lite som psykiskt stöd till kära pappa. Än en gång, thumbs up för min underbara karaktär..

Paperweight

Förutom totalt två timmars powerwalk, har jag spenderat hela den här vinterkalla söndagen inomhus, under flera lager kläder, och två täcken. Jag är sjuk igen, förkyld, och trött.
Jag känner mig dessutom en aning cranky, och apatisk. Normalt sett hade jag tagit ut det över ett everyday-tjafs med Tim. Men Tim är inte här, han leker med apor på andra sidan jordklotet. Bummer.
Jag tror att jag borde lära mig tygla impulser bättre dessutom. Nu såhär i efterhand, kan jag inte låta bli att skratta. Min egen reaktion på ett utspel som dagens hade varit en otämjbar fnitterattack. Finkänsligt eller hur?!
Nej, tidningen var sliten, och jag ser simply fram mot en splitterny, som kan underhålla mig. Och nu låter jag verkligen nutty all over.
Men ja, jag ska sluta försöka lägga energi på religionsuppgiften (som aldrig gjordes, Elenore hade rätt) och istället krypa ner framför ett grey's avsnitt, hata snön, och därefter somna till joshua radin.
Och jag längtar till och med till skolan, och trygghetsfamnen imorgon. Och till lovet. Och till sommaren. Och till hultsfred. Och till allt annats. Tjing.


Jag och min underbara karaktär

Jag är ett nervvrak. Men jags ka göra det. Och jagsom trodde att jag inte kände något. Men, idag är nog dagen när jag ska avsluta världens längsta tidning, och börja på en splitter ny, som är lite bättre för mig när allt kommer omkring.
Ja, det lät konstigt. Men det är en lång historia.

Anna Molly

M-mm, jag gillar incubus Anna Molly, och sen känns ungefär 50 procent av det andra bra, retsten förstår jag bara inte. Jag vet att min blogg är skittrist nowdays och jag är ledsen. Tim är the blogger nowdays, han är inte på sitt andra inlägg och har alltså kvalificerat sig som en bloggare.
För övrigt fortsätter jag vara healthy, fasar inför badet, är förkyld, är keälekskrank och ser inte fram mot alla hjärtans, funderar på att promenera ner och hämta min bikini som kommit, och som jag kommer sre snorblek ut i, har konstaterat att jag måste borsta mitt hår. Och det är ingen lek, det är dread locks och hardcore-tovor. Gah, jag har bara riktigt tråkigt just nu..

About those nightcalls

Det måste verkligen vara något särskilt med mina manliga bekanta. Någon slags underlig connection. Först har vi American Psycho, en film jag aldrig kommer förstå, men som alla killar hyllar. Hua?!
Sedan är det dessa nightcalls. Igår ringde Marty mig tjugo i tre och frågade om vi kunde vara vänner. Sluta fred efter våra franska krig, och allt dte där.
När jag vaknade såg jag även att jag fått ett väldigt underligt sms av filip. Håll i er, får det var så verbalt så att ni anar inte: "Aa". Det var alltså ett direktcitat. Vad hände med hela grejen att tjejer var komplicerade?
Nu ska jag dock försöka väcka Emma, för lite morgonträning. Sedan ska jag tervända hem, göra klart min tunga religionsläxa, ladda ner en massa filmer, och satsa på en riktigt lugn hemmakväll. Med te, och kanske en och annan mindre komplicerad varelse. För jag orkar inte mycket mer. Alla vandrande bacillbärare som nu är hemma fårn Val Thorens drar mig och mitt usla immunförsvar med sig ner i träsket. LOvely!

Emma

emma says:
nu råkade jag vibba honon

emma says:

FAN JAG VAR SÅ COOL


Lou är hjärnan och jag är utseendet

louise, says:
man bara ändrar inställningar och sen ändra tillbaka det, ja jag kan visa dig så kan man tanka ner åp 20 minuter!

Lina says:
ja, det måste du göra!

Lina says:
du kan allt

Lina says:
laga mat

Lina says:
datorer

Lina says:

superkvinnan


I LOVE MY BOYFRIEND

Så, jag återvänder till omvärlden med bevis för att jag fortfarande är i livet. Fullt frisk dessutom. Nej, orsaken till mitt försvinnande från telefon, omvärld och dator är att jag spenderat de senaste två dagarna med min pojkvän i min säng.
Min pojkvän, är ingen mindre än skaparen till Grey's Anotomy. Okej, jag har inte träffat honom eller så, men genom de avsnitten ur tredje säsongen jag knarkat dag och natt, känne rjag att vi har en oslagbar connection. Det är vimot världen-känslan.
Så, där har ni orsaken till mitt försvinnande. Och jag planerar att försvinna lite till om cirkus tio minuter när nästa avsnitt är nedladdat. Tills dess kan jag lika gärna förtälja hur mitt nya hälsosamma liv fortgår.
Med powerwalks varje dag och simning i helgen, nyttig frukost, you name it. Jag känner mig stolt och motiverad.
Hm, och utöver det är mitt liv ganska ointressant. Mjo, fick tjafsa av mig lite på timmie som förde med sig greeting från andra sidan jordklotet. Det var skönt. Som vanlig ungefär, och jag gillar som vanligt.
Nej nu ska jag göra en kopp te och preppa inför mnästa avsnitt. Läxan för jag göra imorgonbitti. Min pojkvän går före allt, utan Emma, för vi delar liksom honom.


I HEART GREY'S

Alltså, imorse vaknade jag med en tokig vätskebrist. Anledningen kan tyckas vara patetisk. Men igårkväll grät jag cirkus en timme, oavbruten. Från och med det att Denny friade till Izzie till det att jag somnade. Det var inte heller någon tyst gråt, utan det var en jämrande världen-är-så-orättvis-gråt. Det var så sorgligt. Och nu får jag tårar i ögonen bara av att tänka på det igen. Ni har rätt, jag är klen.

Fjäder eller sten?

I vissa personers sällskap eller närmare bestämt kramar, så känner man sig stundvis stor, stentung och otymplig. Medans andra får en att känna sig liten, och lätt som en fjäder. Det senare är en känsla jag finner svårt att få nog av. Jag knarkar trygghet och när den står med öppna armar vill jag bara ha mer, och mer, och mer.
Men, jag har egentligen inte tid får någon fjäderfilosofi, jag måste dyka djupt ner i ett hav av franska. Underbart. Och jag saknar redan att tjafsa med Tim. Oh my..

-

Nothing gives me pleasure - Josh Rouse

En tribute

Eller nej, jag vågar inte kalla det en tribute, för då kommer självgodeheten aldrig ta slut. Just nu sitter alientim på ett plan till varmare breddgrader, och jag själv har privilegiet att stirra ut på en smutsgrå himmel. Dessutom ska han inte vara borta i standardtiden en-två veckor, utan tre månader. Jag menar, jag vill också ha sol och bli tokbrun.
Istället sitter jag och stirrar på en tokröd msnlista, och känslan av att alla-gör-något-förutom-jag är påtaglig. Så, jag hoppas att alla som gör något, gör något tråkigt.
Anyway, så länge min alienvän inte går och blir konstig, så klarar jag mig. Men som sagt, jag måste hitta en annan stackars sate att tjafsa med och få säga emot dagligen, annars är det nog jag som blir konstig.
Jag hittade förresten denna bilden från åhus -05 på den gamla datorn. Den och en held el andra, och ihop med ett par gamla skolkataloger, stod de för en hel del skratt.. I heart nostalgi


119633-351

En do-day

Jag har precis insett att jag har tokmycket att göra. Alla uppskjutna läxor denna veckan får alltså ta tid och plats av min vilodag. Juridik, matte, engelska, företagsekonomi och jaaaaaa, låter det inte kul?!
Utöver det måste jag städa, inte ensa jag kan nämligen skylla på att städning är en tolkningsfråga, för nu har jag slutat hitta saker, och jag får liksom vada genom ett hav av kläder om jag ska lyckas ta mig ut ur  mitt rum. Så ja, jag måste tyvärr ge efter.
Men, det är nog bra att jag har tidsfördriv idag, för annars skulle massor av skräp ta vid, jag känner hur det ligger och bubblar under ytan. Så, jag ska hålla mig upptagen, kanske hota hit en kär vän, se repriser och one tree hill.
Första steget i mindclearing får bli en lång promenad, nu! Tjing.

The fray - How to save a life

Musikkväll med Lou

119633-350


Gårdagen med Lou blev väldigt bra. Sådär lagom ansträngande och livlig konsert för våra trötta kroppar och huvuden. Tingsek ger sommarvibber och det gjorde ett fullt Mejeriet också. Och jag klagade inte..

I heart the fray

How to save a life. Look after you. All at once. JAG ÄLSKAR THE FRAY. Och de är lagom smådeppiga för mitt sinnestillstånd. Perfektion.
Jag vet inte vad jag ska ha på mig ikväll. Jag har en sån där jag-har-inga-kläder-varför-är-världens-så-orättvis-känsla, som louise så trevligt kallade den. Jag menar fuck....


Impulser, en rebound och lite fredagsdans

Jag var egentligen inte sugen på att röra mig från min varma säng igårkväll. Men sen ringde Emma med övertygande argument, och jag var klart en kvart senare.
Det var sommarfolk, danmarksfolk, royboy och en gammal reound. Den senare visade mig svart på vitt, vilket dåligt omdöme jag haft vissa stunder, men resten kompenserade för det. Louise och Emma var stadigt på lyret och flinade och var adorable med sina tokrufsiga frisyrer. Issa var lugn och sansad och sådär issa-söt som hon alltid är. Och Royboy, han bjöd finally på den utlovade dansen.
Nej, jag hade väldigt impulskul. Och trillade hem till min egen säng med ett lagom rus som övergick till sömn efter några ynka minuter.
Jag försökte till och med ringa och väcka Truls. Men denna har uppenbarligen helt ändrat dygnsrytm, jag tvivlar dock på att den vara så länge, haha.





Knarkar du trygghet?

Ha, det fanns en undersökning med just den headlinern på aftonbladet.se. Och det gör väl alla, egentligen. Det handlar nog snarare om man lyckas uppnå kicken eller inte. Och jag har fet migrän, och känner mig trött.


Regn och lite bitterhet

Jag har inte haft ett dugg att dokumentera i bloggen på senaste tiden. Allt sår stilla. Allt är grått. Och inga breaking news syns i sikte. Den här veckan har varit kiss, kass värdelös utan den livliga halvan av vår klass och det har tidvis känts som om jag skulle kvävas.
Tjafs och regn känns ganska centralt, och ja, jag vet att jag är en drama queen nu, men jag har rätt till att vara bitter, det har jag alltid. Punkt.
Dessutom åker folk iväg till höger och vänster. Maria till skidor och liftvakter idag, och Timmie till sol och värme på söndag. Ja, jag är bitter.
Utöver det har Matilda köpt urfina glasses, jag har tänk på gulamanchesterbyxor, haft migrän, sett blodiga skräckfilmer, kastats rakt in i ett triangeldrama med betydligt fler kanter, bestämt mig för att sluta tycka om, känt på labrador-känslan once again, och allt möjligt annat. Ja, jag är oinspirerande. MEN IMORGON SKA JAG SE TINGSEK! Och nu ska jag duscha och sen krypa nre framför dirty dancing och slutligen släpa mig ut med Lou och Izz. puss!